Vilse...

Det är inte många gånger i mitt liv som jag gått vilse......I alla fall inte rent fysiskt. Trots alla ridturer, hundpromenader eller svampexkursioner jag varit ute på så måste jag säga att jag är begåvad med ett fantastiskt lokalsinne. På alla år så har jag kanske varit vilse ca 2 -3 ggr. Men plötsligt händer det. Idag var jag ute på ett av mina "gamla" svampställen.  Det hade varit någon där och plockat redan så jag insåg att "skörden" inte skulle bli så stor. Innan jag körde därifrån fick jag helt plötsligt en impuls om att utöka mitt sökområde, vilket var en väldigt tät och låg granplantering. Min erfarenhet är att Kantareller vanligtvis inte växer i denna vegetationen,.....men.......Här växte de i massor. Jag hittade kantareller under varenda gran och jag bara plockade och plockade.Helt plötsligt upptäcker jag att jag gått vilse, och har ingen aning om vilket håll jag kom ifrån eller var jag ska gå. Det regnar, granarna står tätt, jag börjar få panik.......men då kommer min logik in som tur är. Vissa av mina vänner skulle säkert hävda att jag inte är särskilt logisk utan bara tänker "med magen", men i sådana här lägen är jag "EGOlogisk" - det handlar enbart om överlevnad. Jag tänker - ring en vän (nej f-a-n vad pinsamt, sista alternativet), fråga publiken....... (fågel, ekorre, skalbagge??) NEJ. Uteslut alternativ - JA. Jag plockade upp min mobil och tog upp Maps,  och hittade min position på en karta. Kollade in läget mot vägen och bestämde mig för att kolla efter några minuter för att se hur jag rört mig. Uteslutningsmetoden kunde till sist få mig att hitta rätt väg. Pust och suck! Jag kan säga att jag var rejält lättad när jag kom upp på vägen och till slut hittade bilen. Jag får åka tillbaka och plocka alla kantareller en annan dag.